Det har hängt i luften länge. Martin Andersson lämnar VSK, enligt VLT. Spelaren som tidigare under säsongen var kapten har under den senaste tiden petats. Beslutet kommer inte som någon chock och det intressanta i sig är inte det faktum att Martin Andersson inte är VSK-spelare efter säsongen. Frågan är snarare om fler har möjlighet att ta samma beslut.

I somras gick VSK offentligt ut med sina ekonomiska problem och som en del i räddningsprojektet ingick att sänka spelarlönerna. Strategiskt klokt skulle många kalla draget att kapten Martin Anderssons lönesänkning offentliggjordes. Jag kallade det osmakligt då, lika mycket som jag gör det idag.

Styrelsen motsade sig inte att spelaren offentligt gick ut och talade om sitt reviderade kontrakt. Någon bestraffning var det inte tal om. I praktiken ställde styrelsen frågan till de övriga spelarna: Hur hög är din moral? Hur mycket älskar du den här klubben?

Frågan är inte berättigad. Framförallt inte när det finns styrelsemedlemmar som inte har besvarat samma fråga. I den offentliga versionen redogjordes aldrig för att Martin Andersson fick en otroligt bra deal. VSK talade bara om framgångsrika lönesänkningar och inte om den motprestation som erbjöds i somliga fall. I fallet Martin Andersson ter det sig tydligt att man skulle ha redogjort den förkortade kontraktstiden.

Jag redogjorde för detta redan i somras (se länk) och valde att inte namnge Martin Andersson. Anledningen var att han gjorde sig en bra deal som VSK accepterade. Felet begicks snarare från styrelsehåll.

VSK:s ekonomiska sparpaket framstår nu som kortsiktigt positivt - och långsiktigt förödande. Har vi fler spelare att vänta, som lämnar VSK?