Sedan 2002 har han tränat representationslag i Västerås med framgång. Vid två tillfällen har han fört sina lag till serieseger och vid ytterligare tre tillfällen har hans lektorskap lett till andraplaceringar. Efter att ha fallit på mållinjen två år i följd med Skiljebo SK så står han nu klubblös. I en utförlig intervju med Braxingen.se berättar Matthias "Hasa" Andreasson om sin syn på fotbollen i Västerås, om varför han och Skiljebo skiljdes åt och hur det vore att träna Syrianska.

Bland spelarna som Hasa har tränat hör man ofta om hur noggrann han är. Han tillhör tränargenerationen som strävar efter att inte lämna någonting åt slumpen. Vi hinner knappt slå oss ned då även jag får erfara detta:
- Vad är syftet med intervjun, frågar Hasa.
I korthet förklarar jag att hans kompetens i kombination med att han nu är klubblös gör honom till ett intressant intervjuobjekt.

Det var med just noggrannhet och struktur som han började sin tränarkarriär år 2002 i Västerås BK 30, division 5.
- Jag kom från VIK som spelare innan det, där också Peter Jexby fanns. Tillsammans tog vi över BK 30. Jag tror vi vann 11 raka matcher på hösten och därmed också serien. Vad vi i praktiken gjorde var att vi styrde upp det med struktur och tydlighet.
Är det inte så att det är oorganiserat i division 5? Man kommer ganska långt med en någorlunda bra organisation på planen.
- Jo, så är det. Min uppfattning är att det i division 5 är väldigt lite struktur och framförallt så tror jag kompetensen inte alltid harmonierar med förväntningarna som finns. Man kan till exempel titta en serie högre upp i division 4. Markstedt har organiserat Frankes försvarsspel på ett bra sätt och det har de fått väldigt bra betalt för i år. Det är därför de vinner serien så överlägset som de gör.

Därefter stod Hasa vid rodet i Gideonsberg IF i division 4, där han efter två år lyckades hjälpa laget upp till division 3. Men Hasa följde inte med upp till trean. De uppenbara framgångarna i de lägre serierna gjorde honom till ett attraktivt namn i högre upp i seriesystemet.

Han blev inför säsongen 2005 assisterande tränare i det dåvarande superettanlaget Västerås SK. Säsongen blev allt annat än lyckad och VSK åkte ur superettan. Så här säger Hasa om tränarkarusellen i VSK det året:
- "Perra" Gidlund var ju assisterande åt Richard Money säsongen innan. Han tog över huvudansvaret. Perra lämnade och ersattes av en utomstående tränare (Kjell Friman), vilket blev en rörig tid. Tror det kan förklaras med en kanske lite för klen research kring tränarfilosofi och så vidare. Jag har hört en historia om hur han stod i ena änden av planen och berättade att vi skulle spela 4-3-3 när han blev intervjuad. I andra änden av planen kunde andra personer förklara att vi skulle spela 4-4-2, Nej, det blev ingen bra lösning på grund av flera olika faktorer. Till sist kamperade jag med Peter Markstedt under cirka 15 omgångar. Ett mycket tufft år med stor besvikelse över resultatet vi presterade, men också en oerhört lärorik period för min del, på många plan.

Är det skillnad mellan att träna VSK och andra klubbar i stan?
- Det är klart det är skillnad, du är ständigt påpassad. Men den största läxan som jag lärde mig där var att om man inte hade gjort sin läxa inför en match, då blev man straffad direkt. Superettan är ändå inte en jättehög nivå, men det märktes direkt.
Det är så pass?
- Jag upplevde det så. Som exempel har du inte en plan och strategi över hur du ska försvara dig vid olika situationer och scenarion så blir resultatet inte bra. Du kan få med dig bra resultat i matcher och perioder men du kommer förmodligen inte att lyckas över en hel säsong.

Hasa återvände sedan till BK 30 igen inför säsongen 2006. Klubben, som han vann serien med i division 5, gjorde han samma sak med i division 4.
- Det fanns en samling talangfulla 89:or i klubben då. Vi var tydliga med vad vi krävde. Flera av de äldre spelarna lämnade och vi satsade på de yngre i truppen. Ett riktigt roligt år som gav en serievinst och en entusiastisk och helt enkelt fantastisk grupp att jobba med.

Därefter tog Hasa ett sabbatsår 2007, varpå han tillträdde som huvudtränare för Skiljebo . Hasa är dessutom en av få som har utbildat sig till fotbollstränare vid ett svenskt universitet. Mellan åren 2003 till 2005 så gick Hasa 80 poängs-utbildningen (motsvarar två års heltidsstudier) vid Örebro Universitet, som senare lades ned.
- Vi var första kullen av två som fick den möjligheten. Jag tror utbildningen ligger till grund för den tränarutbildningen som förbundet genomför idag som kallas Advance och Pro-utbildning. Väldigt, väldigt lärorikt. Den gav mig ett helhetsperspektiv som tränare. Det gav mig kunskap och förståelse kring bland annat ledarskap, pedagogik, mentala processer, coachning och överhuvudtaget både bredd och djup kunskap. Att få ett helt år med fotbollsmoment, praktiskt och teoretiskt, har gett mig stabil grund att verka ifrån. Det var ett privilegium att under en så pass lång tid som två år få jobba och läsa inom de olika områdena och alltid ha perspektivet fotboll- Häftigt! Fick jag möjligheten skulle jag göra det igen.

Apropå helhetsperspektivet som du nämner. Som huvudtränare handlar det väl mycket om att kunna "lite om mycket".
- I framtiden kommer man inte behöva sköta allt som huvudtränare. Så fungerar det redan i de större klubbarna både utomlands och i Sverige.
Som Alex Ferguson?
- Ja, precis. Han är ju sällan nere och aktivt tränar utan har andra specialister runt omkring sig som sköter det. Sevilla är ju ett annat exempel som ett tag hade sju psykologer anställda. Du kan även titta på de allsvenska lagen. De har fys-tränare, ass-tränare, videoanalytiker, tekniktränare, skottränare, målvaktstränare, naprapater, massörer, läkare. Hela kittet finns där och som huvudtränare behöver man då inte arbeta med allt. Det handlar mer om att optimera de resurser som finns och få ut så mycket det bara går av varje individ. Helt enkelt vara den som leder, planerar och strukturerar det dagliga arbetet och det är åt det hållet vi behöver jobba mot i Västerås.

Vad är egentligen största orsaken till att vi saknar elitlag i Västerås?
- Förmågan att kunna organisera sig är för dålig. Du måste få förutsättningar som är optimerade för en bra prestation som utövare. Till exempel så spelar det ingen roll hur många timmar spelarna tränar om de ska sitta i en buss åtta timmar och sen spela match samma dag. Det är inte okej. Det blir inget bra resultat. Andra har klarat av att göra detta. Det har man inte gjort i Västerås.

Hasa är kritisk till hur fotbollsföreningarna i Västerås sköts:
- Det finns ingen fotbollsförening i Västerås som får godkänt utifrån de önskemål som föreningarna har. Jag kan bara gå till föreningar där jag själv varit verksam. Det görs ofta ett stort jobb i styrelsen med den kompetens de har, men den räcker kanske inte hela vägen. När man inte har hela bredden och kompetensen själv så måste man kunna omge sig med personer som har den genom att till exempel lyssna på andra och ta in alternativa sätt att hantera frågan. Precis som organisationen runt laget kommer att specialiseras behöver också styrelser specialiseras. Det finns inga genvägar till varaktig framgång, föreningarna behöver vara kompletta från a till ö.

Vi diskuterar vidare kring varför Västerås saknar ett elitlag i fotboll. Hasa frågar mig vad jag tycker och jag styr samtalet mot att det saknas positiva förebilder, både på och utanför planen. Lektorn tar över:
- Jag var nere till Elfsborg och tittade på deras verksamhet runt millennieskiftet. De hade då två falanger. Den mer äldre falangen och den andra falangen som leddes av Stefan Andreasson. Hans falang presenterade en tydlig plan: "Vi vill jobba så här". Han berättade i stora drag vad de skulle göra under de kommande åren. I detalj har de gjort det. Det var bara att bocka av svenska mästare när de väl var framme där.  
Men är det inte så att de har haft extremt goda ekonomiska förutsättningar?
-  Ekonomin kan ingen annan ta ansvar för än klubben själv. Men, jo och geografiskt ser det lite annorlunda ut där nere. Det var det jag skulle komma till. De har lyckats sälja in sitt varumärke och arbetsmetod på ett bra sätt. De flesta klubbarna i närområdet har förstått fördelen med samarbete och att de inte kommer att kunna konkurrera med Elfsborg. Spelarna i närområdet får vara kvar i sin trygga miljö tills de är tillräckligt bra och sedan tar de steget till Elfsborg. Att det kan vara så är ju tack vare att Elfsborg säkerligen har en levande dialog med de mindre föreningarna. Man gör det inte bara i slutet av säsongen. Jag är övertygad om att man upprätthåller den från januari till december och måndag till söndag. Det arbetet är inte gjort i upptagningsområdet runt Västerås men behöver göras om det ska bli ändring. Det handlar om att sälja sig själv och produkten till klubbarna i närområdet och anta en ödmjuk approach.

Vårt samtal bryts ner till mindre beståndsdelar och jag frågar Hasa om hans syn på spelsystem.
- 4-4-2 har vi spelat i de lag som jag har varit i. Sen har vi ju i vissa matcher spelat med annorlunda system. Men 4-4-2 i grunden. Det beror helt och hållet på vilken spelartrupp och grupp man har, hur den är balanserad. Men är det någonting som jag vill göra framöver så är det att sätta mig in i 4-2-3-1 ännu bättre vilket jag håller på med just nu.
Tror du att det är framtidens modell?
- Nej, snarare dagens modell.
Hur ser det ut i framtiden?
- Jag tror inte det kommer vara så fokuserat på  spelsystem 4-4-2, 4-2-3-1 och så vidare. Det kommer inte vara så låst på det sättet. Man kommer istället att utbilda spelare till att kunna spela på flera platser i mycket större utsträckning än idag, bli mer universala helt enkelt. Det går inte att ha en mittback som inte klarar av att slå en passning på 15 meter, du måste kunna ta emot bollen och leverera vidare.

Hasas är full av idéer och visioner, inte minst om framtidens fotboll.
- Jag tror att vi får se mer rörelse. Spelar du ytterback så kan du räkna med att även spela yttermittfältare i en och samma match och vice versa. Större rotation av spelare, inte bara i grunduppställningen utan även under själva matchen. Tittar du på yppersta världseliten så har varenda spelare bra teknik. Dock så finns det fortfarande spelare på nivån strax under som inte behärskar dessa moment. Sätt det i perspektivet "svensk fotboll" så förstår jag inte gnället på allsvenskans låga kvalitet.

Noggrannhet var ett av de ledord som Hasa ofta beskrivs med. Ett annat är flexibilitet. Jag undrar om flexibiliteten är någonting som följt med från första början eller om det helt enkelt är så att det har kommit med erfarenheten.
- Erfarenhet är ingenting som du kan köpa dig eller läsa dig till fullt ut, du behöver till stora delar uppleva. Samtidigt har flexibilitet alltid varit ett av mina ledord. Det är någonting som jag tror på. Jag tror på förändring, anpassning och utveckling.

För Hasa är flexibilitet ett måste i strävan att nå en fotboll på högre nivå.
- Min övertygelse är att ju högre upp du kommer desto större flexibilitet behöver du behärska. Men här vill jag också betona vikten av att ha en tydlig spelmodell som alla känner sig trygga i och med vetskap och kunskap om vad som händer och kommer hända. Jag ser det som en förutsättning för att kunna vara bra på att vara flexibel. Flexibel i strukturen eller strukturerad i flexibiliteten, jag tror man kan likna det med kreativitet.

Från spelsystem i allmänhet och flexibilitetens roll i detta, så kommer vi in på hur det ser ut i Sverige.
- I Sverige spelar vi 4-2-3-1, lite som Spanien gjorde i EM. Men sedan måste man ha spelare för det också. Invandringen gjort mycket gott för fotbollen. Den har gett Sverige en mer mångfacetterad fotboll. Sedan ska man inte glömma bort den svenska organiserade fotbollen. Man jobbar som enhet. Den svenska organiserade fotbollen har stor respekt ute i världen.

Det mesta som vi hittills har avverkat i samtalet avhandlades under Hasas tid i division 2 med Skiljebo. Skiljebo målades upp som seriefavoriter två år i följd. Både säsongerna kom Hasas lag tvåa. Under hösten 2009 tyckte dessutom undertecknad med flera att Skiljebo gav upp sitt spel för en mer resultateffektiv fotboll.
- Där håller jag inte med dig. Det första stämmer, att vi hade som mål att vara spelförande. Det hade vi hela tiden. Men jag tycker inte det var så stor skillnad på hösten som många vill få det till. Under våren var vi spelförande i 8-9 matcher och under hösten 7-8 matcher.

Spelade ni inte rakare på hösten?
- Jo, det gjorde vi. Vi var mer precisa och kompetenta i omställningsspelet. Vi hade inte lika många långa anfall på hösten. Jag kände att vi var tillräckligt trygga i försvarsspelet och visste vad vi skulle göra, samtidigt som vi hade svårt att göra mål under en period på våren. Rent träningsmässigt lade vi därför nästan all fokus på anfallsspelet redan från slutet av maj. Jag är imponerad över den vändningen som grabbarna levererade från noll mål på fem matcher under våren, till 8 raka segrar under hösten.

Laget var totalt uträknade efter våren, inte minst på grund av att seriekonkurrenten Dalkurd fullkomligt körde över allt motstånd. När lagen möttes i september så vann Skiljebo. Tabellmässigt betydde matchen ingenting, men den var psykologiskt viktig för Skiljebo.
- En revansch, även om Dalkurd var klara seriesegrare då. Den var ett kvitto på att vi borde ha haft några poäng till. Det kanske inte hade räckt i alla fall, för Dalkurd var utomordentligt bra. Men ett kvitto på att vi var ett bra fotbollslag. Det var en otroligt underhållande fotbollsmatch för övrigt, en riktigt bra division 2-match.

Tror du att Dalkurd kommer klara sig bra i ettan?
- Helt klart. Problemen de har är det defensiva spelet. Nu var det inget lag i den här serien som orkade anfalla när Dalkurd väl tappade bollen, men ju högre upp man kommer möter man bättre organiserade och tränade lag och framförallt bättre spelare. Jag tror att de behöver se över sin defensiva uppsättning till kommande säsong.

Vi går igenom Hasas tid i Skiljebo och jämför de två olika årgångarna 2008 och 2009 av division 2 norra svealand. Jag hävdar att de var jämnbra, men Hasa håller inte med.
- Jag tyckte nog 2008 var jämnare och genomgående högre kvalitet. Det sämsta laget var inte lika dåligt som Söderhamn. Sedan tyckte jag i och för sig att toppen var bra 2009. Frej var bättre och Dalkurd är ju helt fantastiska.
Var Dalkurd bättre än Syrianska?
- Ja, helt klart. Det fanns en stor besvikelse hos mig att vi inte vann serien 2008. Dalkurd förtjänade att vinna på ett annat sätt. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att vi var det laget som bedrev den mest tilltalande fotbollen 2008. En enorm besvikelse.

Under Hasas tid i Skiljebo är det främst två saker som jag aldrig riktigt har fått klarhet i. Först och främst att Skiljebo gav bort poäng på hemmaplan genom att spela på naturgräs istället för konstgräs. Skiljebo ville bedriva en spelförande fotboll, vilket praktiskt taget var omöjligt under våren 2008 och 2009 på den undermåliga naturgräsplanen Hamre-ettan. Planen var inte i fullgott skick förrän under sommaren. Samtidigt hade Skiljebo en konstgräsplan bara ett stenkast från Hamre-ettan. Offciellt har det sett ut som att Hasa mer eller mindre tagit ansvar för detta. Något som Hasa nu menar var order från styrelsen.
- Det var ett styrelsebeslut och ingenting annat. Hamre-ettan är den ordinarie hemmaplanen och det är där hemmamatcherna spelas, inte svårare än så. Sen kan man alltid tycka och tänka. Jag spelar gärna på konstgräs men accepterar självklart beslutet som är taget och jobbade för att maximera våra möjligheter utifrån de förutsättningar vi gavs.

Det andra som förundrade mig gällde ett citat i lokaltidningen VLT efter Skiljebos förlustmatch mot Dalkurd i vårmötet. Där framgick tydligt att Hasa skyllde förlusten helt och hållet på vinden. Den bilden av Hasas resonemang fick inte jag, efter att ha talat med honom direkt efter slutsignalen uppe i Borlänge. Idag ser Hasa sig snarare som felciterad och säger så här om huruvida vinden avgjorde matchen:
- Absolut inte. Jag tycker fortfarande vi skulle ha en poäng med därifrån, med tanke på det sätt som de gjorde sina mål på. Vi hade gått igenom exakt i detalj vad som kommer hända och ändå så sker det. Förlusten hade ingenting med vinden att göra. Jag gillade inte vinklingen på den artikeln.

Ytterligare ett omdebatterat citat från Hasa gäller säsongen 2008 inför seriefinalen mot Syrianska IF. Då gick Hasa ut i VLT och sade att Syrianska inte hade något eget spel. Det står han däremot för idag och motiverar det:
- De hade startat säsongen bra och fått maximal utdelning med deras fotboll. Vi ville helt enkelt sätta press på dem, få dem att fundera och tvivla. Nu gav det inget vidare resultat men jag gör det igen om det behövs. Man får nyttja de medel som finns. Tittar du på elitnivå så sker det här hela tiden.

Noggranhet var ordet. Hasa lämnar ingenting åt slumpen och fortsätter samtalet med hur mediekanaler fått en allt centralare roll för tränare i dagens fotboll.
- Högre upp i seriesystemet använder man väldigt ofta media för att kommunicera och skicka ut budskap. Nu när till exempel SvenskaFans finns så används det forumet för just det här, alltifrån skrivna intervjuer till TV-inslag.

Jag ber Hasa vidareutveckla och exemplifiera detta.
- Om man möter ett lag som försvarar sig lågt och det innebär någon taktisk ändring, som val av spelare eller ändring i lagets spelmodell, så är det en möjlighet att nå ut med budskapet kring varför ändringarna görs. Innan intervjun så kommer man överens med reportern om att ställa frågor som belyser saken på ett för mig fördelaktigt sätt. Ett enkelt sätt för att få större acceptans och möjligheter att påverka publikens sätt att se på saken. Det innebär också att du i efterhand får följa upp det som kommunicerades ut och har en större möjlighet att påverka synsättet på förändringen hos publiken. De som är riktigt skickliga på detta har givetvis en fördel som förening, men också för mig som ledare blir det ett viktigt verktyg.

Vi diskuterar hur vanligt detta fenomen är. Hasa menar att det beror mycket på den mentalitet som råder kring klubben.
- I prestationsklubbar är detta väldigt vanligt tror jag. Där finns det inte utrymme för dåliga dagar. Det ska vara vinster och gärna snyggt också. Där kan det vara ett enkelt medel för att legitimera sin egen tillvaro, som både spelare och ledare, med extern kommunikation för att få accept.

Vi ska runda av tiden i Skiljebo, men innan det så måste jag få en klarare bild av mannen bredvid Matthias "Hasa" Andreasson. Under åren i Skiljebo, men även i division 4 med BK 30, så har Hasa assisterats av Giovanni "Janni" Di Paolo. Jag undrar hur det kommer sig.
- Vi lärde känna varandra när han jagade klubbadress som spelare det året jag tränade BK 30 i femman. Då hade han ett hett temperament, vilket han förvisso har idag också men inte på samma sätt. Vi tog in honom i laget och vi talade om för honom att han fick spela först när han var fulltränad. Första matchen han var med blev han utvisad efter tio minuter. Det kanske var mitt fel för han var ju trots allt inte fulltränad ändå.

För mig - en något udda väg. För Hasa - en ovärderlig väg:
- Janni är en fantastisk människa som har en stund och plats över för nästan alla. För mig en ovärderlig person som bollplank och diskussionspartner, telefontimmarna uppgår till många. Janni har en härlig förmåga att kunna få mig att fundera i andra riktningar än dom självklara.

Efter två år i Skiljebo så är nu hans kapitel i klubben skrivna, något som enligt honom var på styrelsens initiativ.
- Jag hade gärna varit kvar. Vi har haft två bra år, där årets säsong innehållit en hel del höjdpunkter men också en rejäl dal. Totalt sett har det varit två fantastiska år som varit oerhört nyttiga och lärorika på flera olika sätt.  Men att lämna var inte mitt val, utan det var klubbens val. Jag höll på att förbereda mig för det tredje året. Det var ju så att vi första året fick ärva en grupp. I år hade vi suttit ihop en grupp som ville jobba hårt med oss och som vi ville utveckla ytterligare till nästa år. Det hade varit oerhört spännande att få genomföra sista året också. Det finns stor potential i gruppen.

Varför skiljdes du och Skiljebo åt?
- Jag ställde frågan om mitt kontrakt till styrelsen i juni och löpande under hela hösten utan återkoppling. Kontraktet var skrivet på tre år, två plus ett. Styrelsen kallade till möte i oktober och erbjöd en sänkt ersättning under det sista året på kontraktet vilket är helt i linje med de besparingar som klubben skall göra. Jag visade god vilja och mötte till viss del upp deras förslag. Men det blev ändå så att vi gick skilda vägar. Jag önskar verkligen grabbarna och Skiljebo all framgång.

Nu är det nya tränaruppdrag som gäller. Innan Kalle Granath anställdes som huvudtränare i VSK, så gick ryktena om Hasa som ny VSK-tränare. Rykten som varit svåra att undgå.
- Stan är alldeles för liten för att jag ska ha missat det. Det hade varit intressant att leda VSK. VSK är den klubb i stan som fortfarande har bäst förutsättningar att spela elitfotboll. De har ett varumärke i grunden som har många västeråsare knutna till sig. Syrianska har gjort det bra, men har gjort en snabb resa. Problemet med detta är att alla inte har hunnit upptäcka varumärket Syrianska ännu, men ge det lite tid så får vi se vad utkomsten kan bli.  Det är egentligen samma sak som för Dalkurd med Brage. Det kommer ta tid för Dalkurd att få samma förankring som Brage i Borlänge, om det någonsin går. Tradition är en viktig parameter i den svenska idrotten.

Från tränarhåll, är det VSK som man vill träna först och främst i stan?
- Det är inte så jag resonerar. Jag vill jobba med en förening som vill något och som är villiga att gå framåt och är beredda att lägga ned det arbetet som krävs till exempel det här med att organisera sig rätt för att få fortsatt utveckling. Jag jobbar med utveckling.
Om du vill jobba med utveckling, så måste ju VSK vara det bästa laget att träna.
- Du kan jobba med utveckling överallt, det som är viktigt är att det finns en riktning, en start på något och ett mål att jobba för. Jag har inte full insyn i VSK men utifrån betraktat så hittar jag inte dessa förutsättningar i VSK idag. Det måste vara en förening som drar åt samma håll, människor som tillsammans jobbar och styr föreningen åt rätt håll.
Vilken förening ser du som nummer ett att träna just nu i västerås?
- Har inget svar på det och jag är ledsen att säga det, men det finns ingen förening i Västerås som är tillräckligt bra organiserad idag för att ta nästa steg uppåt i hierarkin. Samtidigt kan jag tycka att Syrianska visar en vilja och ambition. Man har idéer och engagemang. Vilja helt enkelt. Vi får se vad VSK kan kontra med.

Då återstår frågan om Syrianska, som idag står utan tränare, skulle vara intressant. Det är inte utan att jag märker ett visst intresse från Hasas sida.
- Det tål att funderas på. Rent erfarenhetsmässigt tror jag det skulle vara nyttigt som tusan. Det skulle vara spännande att träna en förening med en annan kultur i grunden.

De lägre serierna, division 3 och nedåt, attraherar dock inte.
- Nej, det är inte i dagsläget intressant. Jag har gjort det redan och vet att man kan komma ner med en träning planerad och rätt var det är så är det fem spelare som inte kommer. Det känns som att jag har gjort den resan. Då är det mer tilltalande att ta något pojklag med driv och engagemang.

Eftersom jag ser honom som en framtida allsvensk tränare, så frågar jag honom om han är redo idag.
- Nej. Jag behöver göra något år strax under först. Som assisterande är jag redo. Jag skulle gärna vara tillsammans med Haglund i Elfsborg. Där skulle jag lära mig en hel del. Sen tror jag att Örebro har en underskattad tränare. Jag tycker att ÖSK levererat en trevlig och bra fotboll i flertalet matcher som jag sett dem i år. Det skulle vara mycket intressant att få vara en del av.

Vårt samtal lider mot sitt slut. Att intervjua Hasa var lika mycket en intervju, som en föreläsning. Jag tackar Hasa, varpå vi lämnar fiket och går åt motsatta håll. Hasa funderar säkerligen på vilken hans nästa klubbadress blir. Själv så funderar jag vidare på varför Västerås mest kompetenta tränare går klubblös...