Den 27 september 2008 tog Syrianska IF steget upp till Division I Norra, efter att ha besegrat lokalkonkurrenten Västerås IK i näst sista omgången. En av de högst delaktiga i avancemanget var inlånade Matias Mete från Södertäljeklubben Syrianska FC. .

Efterfrågan på Mattias Mete ökade givetvis i och med framgångarna under hösten. Han ansåg själv att ryggsäcken var färdigpackad för vidare vandring och intresserade klubbar fanns i form av Örebro SK och IK Sirius. Örebroklubben tappade intresset efter att Mete provspelat för dem, men desto bättre gick det i Sirius. Till UNT sade han att han hade blivit erbjuden ett kontrakt, ett uttalande som en reporter från tidningen senare hävdade var felaktigt (läs här). Jag vill inte direkt påstå att tidningen hade fel, men slutsatsen de drog var på felaktiga grunder. De missade nämligen det här med utbildningsbidraget.

År 2004 infördes ett s k utbildningsbidrag gällande spelare under 23 år i Sverige, som en anpassnings till FIFA. En spelare behöver numera inte stå under ett kontrakt för att dennes förening skall ha rätt till ersättning vid en försäljning. Klubben har, oavsett kontraktsförhållanden, rätt till ett utbildningsbidrag som varierar beroende på inblandade klubbars divisionstillhörighet. Förutsättningen för utbildningsbidraget är att spelaren är icke-amatör (tjänar minst 3000 kr per år), vilket i sin tur är ett tvång för spelare i division 1 och uppåt.

Mete skulle alltså kunna ha blivit erbjuden ett kontrakt av Sirius och de kan sinsemellan ha varit överens. Det är dock av föga betydelse, då Sirius kan ha varit ovilliga att betala utbildningsbidraget.

Det blev ingenting med Sirius och det var här Syrianska IF kom in i bilden. Det var ingenting man hymlade om från föreningens sida - Mattias Mete var högaktuell. Men så var det ju det här med utbildningsbidraget. Det som sportchefen i Syrianska IF, Gebro Akpinar, hävdade var ett mindre bekymmer. Tänkte han som Anders Carlsson? Att man skulle kunna kostnadsföra detta under tre år, vilket skulle ge en kostnad på drygt 30 000 kr per år.

Problemet var ju bara det att Mattias Mete inte var villig att signera något treårskontrakt. Hade han själv fått bestämma så hade han skrivit på ett ettårskontrakt. En förlustaffär för klubbarna som ej gått att motivera för dess medlemmar. Ponera att Mete gjorde anspråk på 10 000 kr i månadslön (observera att detta är en summa under de löneanspråk från hans sida som jag erfar). Om man sedan skulle kostnadsföra hans utbildningsbidrag under ett år, så rör vi oss upp emot summor omkring 20 000 kr per månad. Man inser per omgående att man kan få betydligt mer kvalitativare spelare för 20 000 kr per månad. Man kan till och med värva ett par stycken i ett vinnande Division I Norra-lag.

Syrianska IF var villiga att köpa loss Mete, men då till priset av en lägre lön för Mete. Mete motsade sig detta. En representant för Mete hade samtidigt kontaktat Västerås SK. Ett dubbelspel sade Anders Carlsson att det var och i själva företeelsen kan jag bara hålla med. Men jag vill poängtera att jag aldrig har fått den bilden av Mattias Mete. Att ha rätt personer omkring sig är viktigt inom fotbollen. I Metes fall får jag känslan av att de personer som rådger honom kommer med direkt felaktiga förslag. Gång på gång. Därav tror jag aldrig att Mete själv har stått bakom detta dubbelspel.

Under denna tid har jag fått god kontakt (nåja, i relation till den korta tidsperioden) med Mattias Mete. Gång på gång har han uttryckt sin vilja att spela för Syrianska IF och därför blev jag förvånad när jag "nystade upp" VSK-kopplingen. Det blev till slut ingenting med VSK. Mete säger att han blev erbjuden ett kontrakt. Anders Carlsson hävdar motsatsen. Här kan vi återigen bara spekulera i vad som är sant.

Syrianska IF jobbade vidare med att lösa Metes tjänster och ville senare istället låna honom av Syrianska FC. För FC, som var väl medvetna om att Metes pris efter år 2009 var lika med noll, var detta otänkbart. Parterna lyckades helt enkelt inte mötas här. För Syrianska IF var endast ett lån tänkbart, om inte Mete ville skriva på ett längre kontrakt.

Lösningen blev den väntade. Metes utväg var att förlänga sitt kontrakt med Syrianska FC och sedan lånas ut till Syrianska IF. Vad han i praktiken gjorde var att ge utrymme för att processen återupprepar sig nästa år. Då med skillnaden att priset är vad Syrianska FC sätter det till, eftersom han då står under ett kontrakt. Syrianska FC fick dessutom till den klausul som jag ansåg var orimlig, nämligen att Mete kan komma att kallas tillbaka under året. Jag hoppas att Syrianska IF har skydd mot att det inte kan ske under vilka premisser som helst.

Det är för mig oförståeligt att han inte skrev på ett längre kontrakt med Syrianska IF. Han må ha erhållit ett ekonomiskt sett fördelaktigare kontrakt med nuvarande premisser, men inte på en sådan nivå att hans val blev försvarbart.

Syrianska IF får återigen tillgång till Metes tjänster.
Syrianska FC har fortfarande rätten till Mattias Mete som spelare även under nästa års Silly Season.
Och Mattias Mete själv, han har bara förskjutit sitt problem ett år.

Sammantaget, det skulle behövas en penna, ett papper och en hel drös av A4-papper för att förklara alla turer kring övergången. Vidare skulle det behövas psykologisk expertis (om ens det hjälpt) för att förklara de val som inblandade parter har gjort i Case Mete. Min poäng var inte att ge caset en helhetsbedömning. Min poäng var snarare att lyfta fram det faktum att utbildningsbidraget inte var så oväsentligt som inblandade parter har hävdat. Framförallt inte oväsentligt för Mete själv.